Välkomna till mitt lilla krypin, en blogg där jag skriver om vardagliga saker som händer i mitt liv. Jag är en adoptivmamma med två barn, prins född i Kenya och en prins född i Sydafrika. Jag är gift med mitt livs kärlek Rickhard och vi har vår älskling golden retriever hunden Bellman. Till yrket är jag lärare i förskoleklass, ett mycket omväxlande, utmanande och roligt yrke.
Sitter jag igen i tandläkarstolen. Det är lite som har ändrats sen jag befann mig i den situationen tidigare. Jag har fått en tid till specialist tandläkarna på sjukhuset. Jag har sådan tandläkarskräck att jag nästan vill gråta bara jag kliver in genom dörren. Känslan när jag kom in var att jag ville fly ut igen på direkten. Jag fick kontrollera mig själv och intala mig att detta kommer gå bra. Jag fick slå mig ner och fylla i en hälsoenkät och sen ropade de upp mitt namn. På lite skakiga ben och med gråten i halsen följer jag med den väldigt trevliga och omtänksamma tandsköterskan in i ett rum där de ska ta röntgen på tänderna från sida till sida. Jag får bita i en pinne ser det ut som och en vit röntgen maskin åker omkring mitt huvud. Jag är så nervös att jag hackar tänderna. Men det var inget som var otäckt eller farligt så jag lugnar mig. In i nästa rum och där står den, tandläkarstolen. Ja det är bara att hoppa upp i stolen och så kommer Fredrik, , tandläkaren. Lika bra och pedagogik som den underbara sköterskan. Det går riktigt bra och jag till och med skrattar i stolen. Efter 18år och en hel del cocacola senare visar det sig att jag har ett hål som behöver lagas. Inte jätte stort men det ska göras. Jag är så nöjd och glad och de var riktigt imponerande av mina fina tänder efter så lång tid. Lätt som en fjäder stuttsade jag ut därifrån och det känns mycket bättre än tidigare. Jag vågar gå dit igen i slutet av maj och laga hålet. Jag är så nöjd och stolt över mig själv, tack snälla mamma för att du bokade tiden och fick mig att gå dit. Det hade jag annars aldrig gjort själv. Tack!