Oro
I veckan som varit har vi fått ett mail ifrån vår adoptionsorganisation. Ett brev med information som alla de svenska adoptivorganisationerna skrivit ihop och skickat till alla sina medlemmar. Det som står i brevet/ mailet är som jag kan tolka det och som min handläggare på bfa tolkar det hela är att Kenya vill minska på antalet adoptioner som går internationellt. Dels kommer NAC som är en kommitté med medlemmar som beslutar om vi som adoptivsökande är godkända eller inte som sökande av ett barn från Kenya att bara ha ett möte i månaden. Det kommer under det mötet att handlägga 10 stycken ansökningar för internationell adoption, vilket innebär att köerna kommer öka. Vi har bla Sverige, Danmark, Finland, Norge, Holland, Italien osv som alla står på kö för Kenya. Så 10 stycken allt som allt är med andra ord väldigt lite. Vidare stod det bla att barnlösa par prioriteras och nej till ett tredje barn. Väntetiderna i NAC kan de i dagsläget inte svara på, det är många ansökningar som ännu inte har hunnits gå igenom sedan den nya styrelsen tog vid. Ansökningar som ligger från oktober 2013 och framåt. Organisationerna kommer att be om ett möte med NAC för ett förtydligande av de riktlinjer som kommer att gälla framöver. Det stod att sökande som prioriteras av NAC kan fortfarande skicka sina handlingar till Kenya. Icke prioriterade sökande får kontakta respektive handläggare för en diskussion.
Jag har kontaktat vår handläggare och hon kan inte i dagsläget ge några klara besked ännu. De vet lika lite som vi, vad hon vet är att NAC kommer att ha ett möte någon gång i slutet av april eller i maj. Så vi får ha lite is i magen och avvakta beslutet då. De vet inte om vi som vill adoptera ett andra barn från Kenya kommer att få göra det.
Hon tyckte att vi skulle ha en andra plan, land nummer två om det är så att vi inte får ett syskon till Max från Kenya. Det är jobbigt och svårt att försöka tänka om, att ha en reservplan om det inte kommer att bli Kenya. Vi har varit så inställda på det. Våra papper ligger i Kenya och väntar på oss redan. Våra papper är skickade och nu kanske det inte blir något. Vad gör vi då? Många tankar och känslor far runt i magen och huvudet och vi är många familjer som är i samma situation. Just nu kan vi inget annat göra än att vänta och hoppas på att det inte blir så här. Att i alla fall vi som har skickat papper och håller på att samla papper kommer att bli godkända och sedan kan de sätta den nya regeln. Så många barn i Kenya som inget annat önskar än att få en mamma och en pappa som älskar dom över allt annat. Det är så synd att Kenyanerna inte kan se det på det sättet. Att vi hör ihop hur vi än ser ut, att vi har sådan gränslös kärlek till våra barn. Vi är sammanflätade i hjärta och själ för alltid och alltid. Det spelar ingen roll att vi inte kommer från samma sida av jordklotet från början, vi är som ett pussel där varje bit är olik den andra men ändå passar vi så perfekt ihop.
Vi vet ännu inte hur detta kommer påverka oss nu, vi får ta en bit i taget. Kanske kommer vår sista pusselbit från Kenya eller så får vi plocka biten från ett annat land. Jag är övertygad om att det kommer bli en fantastiskt vacker och perfekt bild när pusslet är färdiglagt. Även om det känns svårt och motigt just nu. Så länge kramar vi om vår älskade fantastiske Kenyanska prins extra hårt varje dag och är så tacksamma och glada över den son och vår familj som vi har.