Jenny i slummen kibera ♥

Idag var det Jennys tur att bege sig till slummen i kibera. Eller chokladstaden som de själva vill kalla det, detta på grund av att taken på husen.... eller husen skjulen vill jag kalla det har brunt tak.

Det var en väldigt stark upplevelse och det gav mig perspektiv på saker. Stanken som slår emot en när man går, lerigt, smutsigt och med vassa föremål som ligger på de leriga vägarna. Jag tittade ner för att se efter var jag satte fötterna. Gymnastikskor är ett måste i dessa områden. När vi gått en bra bit så har jag skolan precis farmför mig. Det är ett litet gult hus med en plåtdörr. Utanför hör man ingenting men när mankliver in hör man alla barn läsa högt och säga efter ramsor som läraren undervisar. Det är så litet går knappt att föreställa sig och med så mycket barn inträngda där. Men föräldrar och barn är tacksamma och lyckliga för att de får möjlighet att gå där. Judith som kvinnan som startat skolan heter berättar att det är så många barn som skulle vilja gå där men eftersom det är så litet kan hon inte ta emot fler. 1 barn per familj får gå där för att så många familjer ska få möjlighet att gå i skolan. Idag hade vi med oss i bärbar dator och digitalkamera som en familj här skänkte till skolan. Det var så fint, och Judith kunde nästan inte hålla tillbaka tårarna. Inte jag heller för den delen, eller när barnen läste ramsor för oss med denna glädje. Då fylldes mina ögon.


















Här har Judith fått datorn








Under tiden som jag var i Kibera var Rickhard och Max på ett café där de hade avskedskalas för ett danskt par som åker hem till Danmark i morgon. Det är faktiskt två familjer som åker, båda bor här hos oss på Gemina och
det kommer att bli så tomt när de åker. Vi ska vinka hej då imorgon kväll när taxin kommer och hämtar dem.
Vi önskar dem alla lycka till med sina små och hoppas vi ses igen.

När jag var i Kibera ringde min mobil och Max guardian var i andra luren. Hon undrade om det gick bra att hon kom på ett hembesök under dagen och sagt och gjort, klockan 15.00 stod hon i dörren. Max skötte sig exemplariskt och visade sig från sin bästa sida. Hon verkade mycket nöjd, och efter en timma gick hon. En trevlig och glad kvinna som själv har 4 barn och 7 barnbarn. Under dagen när jag gav Max lunch gick Rickhard iväg till ett köpcentrum och handlade lite, när han kom hem hade han köpt med sig kinamat som vi åt till kvällen, 20 röda rosor samt en fin tygväska till frun. ♥ Han är fin min man ♥








Annars har vi kollat runt på olika hotell i Mombasa eftersom mormor ska komma hit i början av Mars. Det ser vi mycket fram emot. Det blir att göra hela Kenya på 3 veckor....hahaha

Hoppas din dag har varit lika bra som vår ♥

kram 



Kommentarer:

1 Faster:

Jo, min bror är underbar :)



Många kramar

2 Mormor-Morfar:

Ja man kan inte förställa sig hur det är man ser på bilder ser på TV. men ändå inte måste nästan ses på plats.Det är ju mycket att ta in inte minst känslorna när man är där. Tänk att få blommor undrar när man får det! ha ha Var rädda om er kommer snart ner till Er kram Mamma

3 Emma:

Titta där!! Hjärtan ;-)



Kram på er bästa ni!

4 Gunilla och Clara Falk:

Hej på er! Clara och jag har nu suttit och läst er blogg. Det är fantastiskt att ni så generöst delar era erfarenheter med oss här i Sverige. Det ni upplever och får se kommer att bli en stor tillgång för all framtid för er familj och framförallt Max. Denna veckan är det sportlov men tyvärr smälter all snö bort för det är 5 grader varmt. Det betyder att det inte blir någon skidåknig utan vi ska baka cupcakes istället. kram till er alla från Clara och Gunilla

5 Lukaz:

Hej Rickard!



Vi saknar dig i skolan. Mamma har visat korten på eran blogg, stackars barnen i skolan. Tur att det inte är så hos oss.



Vi önskar er lycka till med allt.

Mvh Lukaz & Malin

Kommentera här: