Att ta avsked och säga hejdå kan många gånger vara jobbigt. Igår kväll var det en sådan gång. Då åkte våra danska vänner hem med kort varsel. Vi bjöd dem på en avskedsmiddag, flygande Jakob som de inte hade ätit tidigare, passade bra eftersom de skulle flyga hem. När de hoppade in i bilen ropade Max efter dem och började att gråta tatan tatan (jonatan) min kompis sa han och sträckte armarna efter bilen när den rullade iväg. Där brast mammas hjärta och jag kunde inte hålla tårarna borta längre. Lilla gubben, Jonatan var Max bästa vän här i Kenya. Men vi ska ses igen i sommar i Danmark ♥
Kommentarer:
Kommentera här:
Känslig som man är så kunde inte jag heller hålla tillbaka tårarna när jag läste :(. Fy vad avsked är jobbigt !! Men vi måste tänka positivt nu. Det kan handla om "bara" sex veckor nu. Och vi kan börja räkna neråt. Vill bara att ni ska få må bra den här sista tiden nu där nere <3 <3 <3 Tänker på er, längtar och älskar er <3 ! Superkram till världens bästa syster och Rickhard och så lilla Max förstås ;)