Familjen Schröck

7.30 torsdags morgon låste vi dörren i Valdemarsvik för att starta vår långa resa till landet med den röda jorden, den hektiska trafiken, där de vilda djuren bor och framförallt till vår sons födelseland Sydafrika. Vi plockade upp mormor i Norrköping som skulle följa med och skjutsa upp oss för att sedan ta med vår bil hem igen. Tack mormor 💕 väl på Arlanda mötte faster Birgit upp oss för tanken var att vi skulle hinna ta en fika med mormor och Birgit innan vi for. Men köerna till incheckningen ringlade sig i långa banor och personalen bakom disken verkade inte ha något besvär med att det tog lång tid. Så någon tid för fika hann vi tyvärr inte med trots att vi var i god tid. Det fick bli kramar vid passkontrollen och på ett kick var vid på andra sidan. Resan till Dubai gick bra trots att den kändes lång. Vi landade klockan 19.55 svensk tid. Flygplatsen i Dubai är gigantisk, men med ganska bra skyltat och en tågresa senare var vi vid nästa hus där vår gate var. Där fick vi sitta i 5 timmar i en väntsalen på hårda obekväma stolar. Ett barn som var på tok uppe för länge för hans eget bästa och med springande,stressande människor i en upplyst flygplats fanns det inte en chans att han kunde somna. Så kl 01.55 klev vi ombord planet som skulle ta oss till Johannesburg. Han hade varit vaken sedan 05.45 så ni kan ju räkna ut att han inte var direkt pigg och glad.  Han grät nästan hysteriskt när vi stod och väntade på att ta oss upp i luften för det var tydligen kö. Han ville inte åka flygplan och inte åka till Sydafrika, han ville bara hem till Valdemarsvik och sin säng. Lilla gubben, helt förståeligt för våra ögon kändes också som grus. Flygplanet startade sina motorer och medan planet steg i luften vaggade en tårögd liten pojke till sängs. Han sov under största delen av resan, vaknade när det var dags att äta frukost och då var det en glad kille igen. Han lekte med sin buss liggande på golvet i flygplanet och alla log åt hans stil. 

 

När vi landade kom våra väskor allra sist på bandet, inte en enda innan  så vi blev lite oroliga var dom var. Men till slut hade vi med 3 resväskor, handbagaget,  vagn och barn för att sedan leta upp personen som stod med skylten Schröck  på. En sprudlande glad kille mötte upp oss och vi fick åka en stor bil Toyota, det la Max märke till. Vi kom fram till huset där vi ska bo det närmaste 4 veckorna. Vi bor på markplan i lägenhet nr 2. Vi hann bara lämna in väskorna så kom Lizl från Abba adoption för att ge oss lite information om hur vårt program kommer se ut. Hur överlämnadet av lillebror kommer se ut och om säkerheten och vad vi ska tänka på när vi är här. När hon gått tog vi vagnen vi har med oss och gick för att äta mat. Vi var superhungriga och sen ett stopp vi affären för att handla lite eftersom det inte fanns något i kylskåpet. Här finns det trafikljus som följs till skillnad mot Kenya. Så det var betydligt enklare att ta sig över vägarna. När vi kom tillbaka vill Max och pappa prova poolen, så den invigde dom redan första dagen. Imorgon ska vi på Safari, vi åker tidigt så det är dags att lägga sig så vi kan sova igen lite tid. Det skiljer 1 timme här så nu är kl 20.18 och i Sverige 19.18. 

 

På återseende!!