Familjen Schröck

Dagen vi väntat och längtat efter så länge nu har äntligen kommit. Dagen vi för första gången skulle få möta vår son och lillebror. Tyvärr startade inte dagen på bästa sätt då Max blivit matförgiftad under vår safari och har under hela gårdagskvällen och natten kräkts och haft riktigt ont i magen. Även vår guide Liaan var dålig och låg till sängs och kräktes. Max var väldigt trött och tagen av all vätskeförlust och vi har under hela dagen försökt att hälla i honom så mycket vätska det bara går. Trots ont i magen och trött så var han världens bästa!

 

Vi blev hämtade utanför vår dörr av Lizl från Abba adoption som skulle följa med oss till barnhemmet. Bilfärden dit tog ca 1 timme, rätt jobbig färd för Max men han var superduktig hela tiden och tittade efter olika bilmärken under resan. Väl framme parkerade vi bilen och precis i dörren möter vi Nicole som är hans aunt som de kallar och som har haft hand om honom sedan han var 2 veckor gammal, så huvudpersonen för dagen. Lizl backar undan dem och ber oss packa fram kameran och videokameran så att hon kunde dokumentera första mötet, vilket är väldigt värdefullt för oss. Så det finns nu för alltid vilket känns härligt.

Så gick vi runt hörnet och där står dom, åh lilla gubben. Han tittar på oss med stora ögon. De visar oss runt på hela barnhemmet och han iakttar oss hela tiden, vilket inte är så konstigt. De har förberett honom genom att visa vår livsbok för honom som vi skickat ner och pratat och berättat att vi skulle komma. Efter en stund tar de varandra i handen och går runt och tittar hur det ser ut i alla rum. Hjärtat smälter när vi ser dom tillsammans. Vi fick leka lite med honom så han skulle lära känna oss, vi körde med bilar, la lite pussel och tittade i bok. Han tittade väldigt allvarligt på oss och inte ett leende på långa vägar. Rickhard och jag fick sätta oss vid ett bord för att gå igenom massa olika dokument samt att Nicole hade förberett en hel låda med olika saker för oss. Under tiden lekte Max och lillebror med varandra och nu smälte han. De skrattade och gjorde efter varandra. De låg på mage och körde med bilar och de åkte på olika åkdon. Då och då kom de fram till oss för att kolla vad vi gjorde och sen fortsatte de att leka. Vi känner att han har varit på ett riktigt fantastiskt ställe. Alla där verkligen älskar barnen och ger dom massor med pussar och kramar. De värmer att se. Vi blev helt chockade när de visade allt de hade åt oss. De har sparat de första kläderna, pyjamas, haklapp, snutten, armbandet han hade runt handleden från sjukhuset, 4 st böcker, teckningar han har gjort, ett helt stort fotoalbum med massor av bilder och text, extra bilder i ett kuvert som inte fick plats i albumet, cd skivor med bilder och filmer på honom, en liten bibel och bilden som suttit på dörren. Helt otroligt värdefullt! till slut var det dags för lillebror att gå och sova middag så då fick vi säga hejdå till honom. Han gav Max och pappa en stor kram och sedan fick jag följa med och lägga honom. Jag fick en stor mysig kram innan jag la ner honom i sängen. Det kändes riktigt härligt i magen, dels att han var så otroligt härlig, att det gick så bra med Max och att vi till och med fick goa kramar. Imorgon kommer de hit till vår lägenhet, vi får leka lite och få honom att känna sig lite som hemma innan Nicole och Lizl tar avsked av honom och han ska stanna kvar här hos oss. Jag är lite nervös inför att han kommer bli så ledsen och att han kommer sakna sin Nicole som han verkligen älskar, det kommer bli tufft men vi kommer klara det. Tänk att vi nu äntligen har fått hålla om honom och att han snart är med oss för alltid. Lycka!!