Tillbaka igen

Ja nu är jag tillbaka för att skriva i den här bloggen igen. Några av er som läser detta har kanske följt mig i min andra blogg där jag och min man skrev om när vi åkte till Kenya för att adoptera vår son Max. Jag hälsar er hjärtligt välkomna hit, kul att du vill följa med mig och min familj även i denna blogg. För er gamla läsare som även följt mig innan vår resa vill jag hälsa välkomna tillbaka!
 
Ja som sagt har vi varit under 6 månaders tid i Afrika, närmare bestämt Nairobi som är Kenyas huvudstad för att adoptera det bästa som hänt oss / mig. Vi har under så många år försökt att bli gravida men inte lyckats. Efter många försök och misslyckanden gav vi upp och bestämde oss till slut för att adoptera vår son från Kenya. Jag har fått frågan hur det känns och om jag är ledsen för att jag inte lyckades bli gravid. Mitt svar på det är att jag är väldigt glad över att vi tog det beslutet som vi gjorde för annars hade vi ju inte haft vår Max. Han är lika efterlängtad, älskad och välkommen även om han kommer från andra sidan jordklotet.  Men jag kan även säga att jag nog alltid kommer vara lite ledsen över att jag aldrig fått känna hur det känns att bära ett barn inuti min mage. Jag har ingen ultraljudsbild på vårt barn. Det finns inte särskilt många foton på honom från tiden som nyfödd. Vilket är lite tråkigt förstås. Jag får inte vara med om hur ryggen värker och fötterna som svullnar. Vilken bedövning vi ska välja, epidural, eller bara lustgas. Vilket jag inte är särskilt ledsen över. Det som vi har varit med om är väldigt unikt och speciellt och den resa vi gjort från det att vi gick föräldrautbildningen, medgivandeutredningen, landval, papperssamlande väntan på att bli godkända i landet och sedan det magiska samtalet från vår adoptionsorganisation om att vi fått barnbesked. Lyckan var så otrolig för att inte prata om ögonblicket när vi för första gången får hålla vår fina son i famnen. När vi får ta med honom ut från grindarna på barnhemmet och vi blir en familj som vi så länge längtat efter att bli. Vi har kunnat dela med oss till andra som velat lyssna och läsa om vår väg till att bli en familj,  även om den har varit både guppig, krokig, spännande, rolig och även ibland svår.
 
Nu har vår nya resa börjat här hemma i Sverige. Vad jag kan säga så här långt så går allting väldigt bra. Vi har nu varit hemma i 4 veckor och tiden här hemma bara rusar iväg till skillnad mot vad den gjorde i Kenya. Max mår väldigt bra, han leker och trivs i sitt nya rum, med sina nya leksaker, sina nya vänner och sin nya familj. Han pratar otroligt mycket, orden bara flödar ur munnen på honom. Han kan säga 2-3 ords meningar redan och både sköterskorna och läkarna på barnmottagningen var väldigt imponerade av honom vilket är otroligt roligt. Vi blir så stolta, även Max, det riktigt lyser om honom när han får beröm.
 
Vad har vi gjort då när vi kommit hem, ja det är en hel del som ska fixas, försäkringskassan, skattemyndigheten för att få sina 4 sista  siffror i personnumret, det tog bara 4 dagar, Sedan barnmottagningen för att kolla att allt ser bra ut vilket det har gjort hela tiden som tur är.  Socialförvaltningen ska göra hembesök och den första återrapporten ska skrivas till landet redan denna månad. Vi har varit på ullared, firat morfar som fyllt år umgåtts med släkt familj och vänner. Vi njuter av varje sekund av att vara hemma. Idag har vi varit med våra bästa vänner Johan och Emma och deras två underbara flickor Alice och Tilda. Alice och Max är jämngamla, det skiljer bara en månad dem emellan och de leker så bra tillsammans. han har också kusiner varav två är i ungefär samma ålder så det kan inte vara bättre.
 
Imorgon ska vi till kolmårdens djurpark med både mormor, morfar moster morbror med familjer. Åh så kul det ska bli. Det fick morfar i födelsedagspresent av Maxen och oss. Det tyckte jag och mina syskon var en bra idé. Vi ser fram emot morgondagen med glädje och förväntan. Nedan kommer lite bilder från det att vi kom hem.
 
Nu ska jag och min man ta tag i föräldrapenningsdjungeln och sedan se en film i vår härligt sköna soffa.
 
Kram!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Max lekhus
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
#1 - - Faster:

Vad mysigt att kunna följa bloggen igen :) Du skriver så härligt Jenny och berättar med glädje!

Krama om familjen!

#2 - - Emma Johansson:

Härligt att du är back on track här!! :-)

Ja han tog våra hjärtan med storm sötaste "pax" <3 Så härligt att se dom tillsammans o att dom trivs så himla bra ihop!

Klart ni ska vara stolta.. Han är ju såå duktig!!

Ja tack för en mysig dag <3

Och hoppas ni får en superhärlig dag i morgon! Ska hålla tummar o tår för bra Kolmården-väder och hälsa "Gäbo", "flickan" och alla andra!

Kramar från Emma och Jovan!!!