29 NOVEMBER VI HAR FÅTT EN SON!

Jag/ vi kan knappt hitta ord. Det har gått så otroligt fort allting. Först ingenting och sedan kommer allt på en gång.
Igår NAC besked och idag barnbesked. Som vi har längtat efter att få skriva dessa ord. Vi har fått en underbart välskapt vacker söt fantastisk SON! Den finaste man kan tänka sig. Han är så fin. Vi kan inte låta bli att bara titta på honom. Hans tilltalsnamn har vi inte bestämt ännu. Han är 14 månader och blev 1 år den 10september 2011. Vi är så otroligt lyckliga, det går inte att beskriva i ord den lycka som vi känner just nu. När Ann-charlotte ringde till mig (Jenny) på jobbet sa hon, sitter du ner, om inte tycker jag att du ska göra det. Vi har ett barn åt er! Jag blev helt varm i hjärtat och samtdigt helt skakis. Hon berättade lite om honom. När jag kom ut från kontoret skrek jag av lycka, VI HAR FÅTT ETT BARN! VI HAR FÅTT ETT BARN. Mina kollegor kramade mig och en del tårar fälldes också. Jag kastade mig på telefonen och ringde Rickhard. Han blev såklart som jag helt förbryllad men otroligt lycklig. Sedan gick telefonerna varma och både mormor/morfar som farmor/farfar blev så glada och jublade.  När vi kom hem skålade vi i champanj som legat på kylning i 4år, den är från vår bröllopsdag och den har varit ämnad åt just detta tillfälle. Sedan blev det kinamat och att självklart titta på bilden av vår älskade son. Du underbara lilla Philemon vad du är efterlängtad! Nu har vi mycket som ska göras och förberedas inför vår kommande resa. Men idag ska vi bara njuta av att vi blivit mamma och pappa.

Jenny och Rickhard

28 NOVEMBER och NAC besked!!!

Det är ett datum att skriva upp i kalendern. Jag sitter i bilen i väntan på att hämta Rickhard från jobbet. Det är kallt och jag får starta motorn i mellanåt för att det ska vara varmt och skönt i bilen. Jag tar upp telefonen och leker lite med den. Trycker på appen mail och det snurrar en rund cirkel ett par varv innan de plingar till. Ett nytt meddelande. Utan att tänka särskilt mycket tittar jag vem det är ifrån. I mitt huvud finns det typ relam från kappahl eller fotoshop. Varje dag har jag tryckt på knappen för mail och varje dag har jag stirrat på skärmen i hopp om att det ska vara från BFA. Men icke.. Men idag när jag inte alls hade det i tanken ser jag att Ann-charlotte har skrivit ett mail till oss. Med darande händer öppnar jag mailet och där står följande:


Hej!

Jag har den stora glädjen att meddela er att ni blivit godkända i NAC Den nya kommitén hade möte i början av november och valde då slumpvis ut några ärenden och ett av dem var ni! Det betyder nu att vårt barnhem håller på med machning av ett barn till er och att ni förhoppningsvis inom den närmsta månaden kan få ett barnbesked!

Kan inte förstå det, jag skriker ut min glädje och tårar strömmar ner för mina kinder av lycka. Jag ringer Rickhard och när han svarar säger jag med gråten i halsen vi är godkända! Älskling vi är godkända! Det tar inte många sekunder förrän Rickhard kommer utspringande från Sörbyskolan och hoppar av glädje.


Så skönt, vi kramas, pussas,skrattar och ropar och ja är helt tokiga av lycka. Jag äär helt skakis i kroppen och mår nästan lite illa. Det är så många känslor som kommer upp till ytan och jag är bara så lycklig.

Mamma, jag måste ringa mamma. Jag slår numret men där tutar det upptaget. Rickhard ringer sin mamma istället och berättar. Hon blir så glad att hon gråter. Mamma ringer upp och även hon är så glad för vår skull. Sen går bongotrumman runt och snart vet alla närstående, den glada nyheten.

Vi har nu varit hemma en stund och har mailat till en kvinna i Kenya angående lägenhet, hoppas på att få svar därifrån snart. Ätit har vi inte heller gjort, vi har inte varit hungriga, för upptagna av att känna hunger. Men nu börjar den sakta infinna sig och vi ska festa på pizza ikväll. För visst har vi något att fira.

KRAM från två lyckliga snart blivande föräldrar <3

Fullvaccinerade, äntligen!

Igår var sista gången vi åkte till infektionskliniken på universitetssjukhuset i Linköping. Då fick jag (Jenny) mina två sista och Rickhard sina tre sista sprutor. Ja det ska sägas att det känns en del, det svider och spänner lite men det går ju över snabbt. Så skulle kalaset betalas också 8645kr hamnade slutsumman för oss båda två. Det är del pengar, men det är värt dem pengarna, för tänk om vi skulle bli sjuka. Nej hualigen det vill vi verkligen inte.
De är så gulliga och snälla dessa två sköterskor som tar hand om oss. Två lite äldre damer som säkert har jobbat där i många många år. Ibland måste de ringa och fråga varandra  olika saker angående vår vaccination som kanske är lite oklart och då säger de, nu är schröckarna här och så skrattar de så att det nästan kluckar om dem.
De är för goa, vi ska komma tillbaka om ett år och ta vår sista vaccination hepatit B för vi tog snabb vaccinationen på den. Åh så mysigt då får vi se den lille med då, log vår sköterska igår. Det är nästan så vi kommer sakna dem men inte själva ärendet dit om vi säger så. Lite vaccin har vi med hem också som ligger i kylen, ett drickvaccin som ska tas två veckor innan vi reser och ska då hålla i ca tre år. Samt malariatabletter som vi kommer att ha med oss ner, dessa ska vi ta i samband med utflykter. Hela vår vaccinationsbok är full snart, den måste vi ha med oss när vi åker ner. Gula febern är ett krav att ha för att få komma in i landet. Så den stämpeln sitter först i den gula boken...

Nu ska även NAC snart vara igång enligt informationskällor. Imorgon ska de ev ha sitt informationsmöte och sen nästa vecka ska de börja beta av alla handlingar som ligger på hög och väntar. Det är en hel del och vi kommer nog inte med denna gången, men man vet aldrig. Hur som helst är de igång och det känns skönt.

Har börjat kolla lite på saker som är bra att ha med. Vår diamant nere i kenya har vi handlat lite saker till också. Men eftersom det är svårt att veta hur gammalt barnet är och hur stor h*n är så blir det ju svårarae naturligtvis med storlekar. Men ett och anat åker ner i kundvagnen när jag är ute ibland =)

Försäkringskassan har vi också varit och pratat med angående föräldrapenning, det är en djungel tycker jag men vi får nog rätsida på det också så småningom.

Må väl!

Jenny