29 NOVEMBER VI HAR FÅTT EN SON!

Jag/ vi kan knappt hitta ord. Det har gått så otroligt fort allting. Först ingenting och sedan kommer allt på en gång.
Igår NAC besked och idag barnbesked. Som vi har längtat efter att få skriva dessa ord. Vi har fått en underbart välskapt vacker söt fantastisk SON! Den finaste man kan tänka sig. Han är så fin. Vi kan inte låta bli att bara titta på honom. Hans tilltalsnamn har vi inte bestämt ännu. Han är 14 månader och blev 1 år den 10september 2011. Vi är så otroligt lyckliga, det går inte att beskriva i ord den lycka som vi känner just nu. När Ann-charlotte ringde till mig (Jenny) på jobbet sa hon, sitter du ner, om inte tycker jag att du ska göra det. Vi har ett barn åt er! Jag blev helt varm i hjärtat och samtdigt helt skakis. Hon berättade lite om honom. När jag kom ut från kontoret skrek jag av lycka, VI HAR FÅTT ETT BARN! VI HAR FÅTT ETT BARN. Mina kollegor kramade mig och en del tårar fälldes också. Jag kastade mig på telefonen och ringde Rickhard. Han blev såklart som jag helt förbryllad men otroligt lycklig. Sedan gick telefonerna varma och både mormor/morfar som farmor/farfar blev så glada och jublade.  När vi kom hem skålade vi i champanj som legat på kylning i 4år, den är från vår bröllopsdag och den har varit ämnad åt just detta tillfälle. Sedan blev det kinamat och att självklart titta på bilden av vår älskade son. Du underbara lilla Philemon vad du är efterlängtad! Nu har vi mycket som ska göras och förberedas inför vår kommande resa. Men idag ska vi bara njuta av att vi blivit mamma och pappa.

Jenny och Rickhard

28 NOVEMBER och NAC besked!!!

Det är ett datum att skriva upp i kalendern. Jag sitter i bilen i väntan på att hämta Rickhard från jobbet. Det är kallt och jag får starta motorn i mellanåt för att det ska vara varmt och skönt i bilen. Jag tar upp telefonen och leker lite med den. Trycker på appen mail och det snurrar en rund cirkel ett par varv innan de plingar till. Ett nytt meddelande. Utan att tänka särskilt mycket tittar jag vem det är ifrån. I mitt huvud finns det typ relam från kappahl eller fotoshop. Varje dag har jag tryckt på knappen för mail och varje dag har jag stirrat på skärmen i hopp om att det ska vara från BFA. Men icke.. Men idag när jag inte alls hade det i tanken ser jag att Ann-charlotte har skrivit ett mail till oss. Med darande händer öppnar jag mailet och där står följande:


Hej!

Jag har den stora glädjen att meddela er att ni blivit godkända i NAC Den nya kommitén hade möte i början av november och valde då slumpvis ut några ärenden och ett av dem var ni! Det betyder nu att vårt barnhem håller på med machning av ett barn till er och att ni förhoppningsvis inom den närmsta månaden kan få ett barnbesked!

Kan inte förstå det, jag skriker ut min glädje och tårar strömmar ner för mina kinder av lycka. Jag ringer Rickhard och när han svarar säger jag med gråten i halsen vi är godkända! Älskling vi är godkända! Det tar inte många sekunder förrän Rickhard kommer utspringande från Sörbyskolan och hoppar av glädje.


Så skönt, vi kramas, pussas,skrattar och ropar och ja är helt tokiga av lycka. Jag äär helt skakis i kroppen och mår nästan lite illa. Det är så många känslor som kommer upp till ytan och jag är bara så lycklig.

Mamma, jag måste ringa mamma. Jag slår numret men där tutar det upptaget. Rickhard ringer sin mamma istället och berättar. Hon blir så glad att hon gråter. Mamma ringer upp och även hon är så glad för vår skull. Sen går bongotrumman runt och snart vet alla närstående, den glada nyheten.

Vi har nu varit hemma en stund och har mailat till en kvinna i Kenya angående lägenhet, hoppas på att få svar därifrån snart. Ätit har vi inte heller gjort, vi har inte varit hungriga, för upptagna av att känna hunger. Men nu börjar den sakta infinna sig och vi ska festa på pizza ikväll. För visst har vi något att fira.

KRAM från två lyckliga snart blivande föräldrar <3