Att säga hejdå

Det är både med glädje, lättnad och lite sorg som vi nu kan avsluta vårt kenya äventyr. Imorgon kväll flyger vi hem till Sverige, men vägen dit har inte alltid varit enkel. Denna sista vecka har varit den värsta och mest stressade vecka vi varit med om. Efter många turer med childrens department för att försöka få haagintyget vilket vi till slut fick med hjälp av vår advokat har vi lyckats vara där vi är nu. Vi har även fått kämpat lite i motvind med Svenska ambassaden för att få Max pass och även den sista biten att få Max visum från imigrationsverket var på mållinjen, men det gick. Men efter mycket samtal, påtryckningar och envishet står vi nu här 187dagar senare. Inatt sover vi sista natten i våra sängar här på Gemina Court, där syrsor surrar, billarm tjuter och där mörkret kommer väldigt snabbt. 

Tänk att om 2 dagar ligger vi i våra sängar hemma i vårt underbara lilla hus i Valdemarsvik. Vad vi längtar.

Idag har vi haft avskedsfest vid poolen med alla våra fantastiska vänner som vi fått här nere. Vi bjöd på tårta, en choklad och en jordgubbstårta, underbart goda. Personal från KCH kom och dansade och sjöng för oss, en avskedstradition. Det var fint och väldigt uppskattat.  Nu reser vi hem med 5 resväskor, två handbagage,vagn, handväskor och ryggsäck samt det bästa av allt vår lilla Max.


Denna gång har vi kanske inte skrivit helt sammanhängande, men vi är både trötta och är mitt uppe i packningen. Vi lovar att uppdatera senare, men nästa gång vi bloggar så är det från Sverige.

Tack alla som har följt oss på våran blogg och detta fantastiska sätt att få barn på.

Kwaheri Kenya (hej då Kenya)

På återseende!

Jenny Rickhard Max




Taget från dagens festligheter vid poolen

Flygbiljetter bokade, check √

Hela dagen har vi gått med ett ständigt leende på läpparna. Dessa sista 9 dagar ska vi krama ur det bästa och det mesta av Kenya. Nu kan vi njuta av vår sista tid här nere. Den 16 juni går flyget från Kenyas flygplats och vi landar på Arlanda den 17 juni kl 08.50.  Det känns så fantastiskt skönt, att vi har ett slutmål. Nu hoppas vi, för vi har inte fått alla papper ännu att allt går i lås. Men det ska mycket till om vi inte ska fixa det. Vad vi väntar på är haagintyget från childrens department. Vi var där i tisdags men efter, ja hör och häpna 9 timmars väntande vilket inte är ovanligt i detta land kom vi hem tomhänta utan dokumentet. Vi ska få det på måndag, förhoppningsvis. Sedan åker vi till Sveriges ambassad och fixar Max pass. Sveriges ambassad som vi förresten besökte igår på Sveriges nationaldag. Det var lite festligheter där, ambassaden är nyöppnad och hade i samband med nationaldagen öppet hus. Max var urfin i sin kostym som han hade på sig dagen till ära.







Nu håller vi tummar och tår för att vi ska komma hem som planerat.