Att säga hejdå

Det är både med glädje, lättnad och lite sorg som vi nu kan avsluta vårt kenya äventyr. Imorgon kväll flyger vi hem till Sverige, men vägen dit har inte alltid varit enkel. Denna sista vecka har varit den värsta och mest stressade vecka vi varit med om. Efter många turer med childrens department för att försöka få haagintyget vilket vi till slut fick med hjälp av vår advokat har vi lyckats vara där vi är nu. Vi har även fått kämpat lite i motvind med Svenska ambassaden för att få Max pass och även den sista biten att få Max visum från imigrationsverket var på mållinjen, men det gick. Men efter mycket samtal, påtryckningar och envishet står vi nu här 187dagar senare. Inatt sover vi sista natten i våra sängar här på Gemina Court, där syrsor surrar, billarm tjuter och där mörkret kommer väldigt snabbt. 

Tänk att om 2 dagar ligger vi i våra sängar hemma i vårt underbara lilla hus i Valdemarsvik. Vad vi längtar.

Idag har vi haft avskedsfest vid poolen med alla våra fantastiska vänner som vi fått här nere. Vi bjöd på tårta, en choklad och en jordgubbstårta, underbart goda. Personal från KCH kom och dansade och sjöng för oss, en avskedstradition. Det var fint och väldigt uppskattat.  Nu reser vi hem med 5 resväskor, två handbagage,vagn, handväskor och ryggsäck samt det bästa av allt vår lilla Max.


Denna gång har vi kanske inte skrivit helt sammanhängande, men vi är både trötta och är mitt uppe i packningen. Vi lovar att uppdatera senare, men nästa gång vi bloggar så är det från Sverige.

Tack alla som har följt oss på våran blogg och detta fantastiska sätt att få barn på.

Kwaheri Kenya (hej då Kenya)

På återseende!

Jenny Rickhard Max




Taget från dagens festligheter vid poolen

Flygbiljetter bokade, check √

Hela dagen har vi gått med ett ständigt leende på läpparna. Dessa sista 9 dagar ska vi krama ur det bästa och det mesta av Kenya. Nu kan vi njuta av vår sista tid här nere. Den 16 juni går flyget från Kenyas flygplats och vi landar på Arlanda den 17 juni kl 08.50.  Det känns så fantastiskt skönt, att vi har ett slutmål. Nu hoppas vi, för vi har inte fått alla papper ännu att allt går i lås. Men det ska mycket till om vi inte ska fixa det. Vad vi väntar på är haagintyget från childrens department. Vi var där i tisdags men efter, ja hör och häpna 9 timmars väntande vilket inte är ovanligt i detta land kom vi hem tomhänta utan dokumentet. Vi ska få det på måndag, förhoppningsvis. Sedan åker vi till Sveriges ambassad och fixar Max pass. Sveriges ambassad som vi förresten besökte igår på Sveriges nationaldag. Det var lite festligheter där, ambassaden är nyöppnad och hade i samband med nationaldagen öppet hus. Max var urfin i sin kostym som han hade på sig dagen till ära.







Nu håller vi tummar och tår för att vi ska komma hem som planerat.

Vänta, vänta och vänta......och VÄNTA!

Om det är något som man lär sig i den här adoptionsprocessen så är det just att vänta. Man har olika hållplatser, eller punkter att pricka av. För varje steg eller delmål kan man pusta ut. Hela vägen från det att man gjorde hemutredningen i sin kommun till dit vi har nått idag har varit ett steg närmare vårt slutmål, att få med oss vår son hem till Sverige. Här i Kenya kan man ALDRIG vara säker på hur processen ska bli, eller hur lång tid alllt ska ta. Inte förrän man har varje dokument i handen kan det prickas av. Idag har varit en dag av väntan, lite oro och nervositet. Vi har ju som ni vet fått judgment eller domstolsbeslutet på att Max är vår. Sedan ska adoptionorder och adoptions certificit skrivas. Det är dessa dokumen som vi har väntat på. Det ena från domstolen och det andra från imigrationsverket här i Nairobi. Hur lång tid det tar att få dessa dokument kan man aldrig veta. Allt beror på vem som skriver ut dessa och om den personen är tillgänglig, är den inte det får man snällt vänta tills den personen är på plats igen. Vi hade fått information från vår advokat om att dessa dokument troligen skulle vara färdiga idag. Men efter en LÅNG dags väntan fick vi vårt efterlängtade samtal från vår advokat som talade om att han hade båda dokumenten, att vi är välkomna att hämta dem tidigt i morgon för att sedan åka vidare till nästa distans, childrens department där vi ska ansöka om haagintyget. Det vill säga att adoptionen är internationellt godkänd. Vi hoppas på att det bara tar ett par dagar (ca 2-3) därefter ska vi ansöka om pass till vår lilla prins, visum eftersom han blir ju svensk medborgare när han fått sitt pass och då befinner han sig illegalt i landet. När vi fått det är det bara flygbiljetterna hem som är kvar. Det närmar sig, även om vi i nuläget inte kan säga när vi kan åka hem, allt beror på hur snabba de är på de olika stegen.

Men imorgon börjar slutet....... nu är vi NÄRA!