Jenny i slummen kibera ♥

Idag var det Jennys tur att bege sig till slummen i kibera. Eller chokladstaden som de själva vill kalla det, detta på grund av att taken på husen.... eller husen skjulen vill jag kalla det har brunt tak.

Det var en väldigt stark upplevelse och det gav mig perspektiv på saker. Stanken som slår emot en när man går, lerigt, smutsigt och med vassa föremål som ligger på de leriga vägarna. Jag tittade ner för att se efter var jag satte fötterna. Gymnastikskor är ett måste i dessa områden. När vi gått en bra bit så har jag skolan precis farmför mig. Det är ett litet gult hus med en plåtdörr. Utanför hör man ingenting men när mankliver in hör man alla barn läsa högt och säga efter ramsor som läraren undervisar. Det är så litet går knappt att föreställa sig och med så mycket barn inträngda där. Men föräldrar och barn är tacksamma och lyckliga för att de får möjlighet att gå där. Judith som kvinnan som startat skolan heter berättar att det är så många barn som skulle vilja gå där men eftersom det är så litet kan hon inte ta emot fler. 1 barn per familj får gå där för att så många familjer ska få möjlighet att gå i skolan. Idag hade vi med oss i bärbar dator och digitalkamera som en familj här skänkte till skolan. Det var så fint, och Judith kunde nästan inte hålla tillbaka tårarna. Inte jag heller för den delen, eller när barnen läste ramsor för oss med denna glädje. Då fylldes mina ögon.


















Här har Judith fått datorn








Under tiden som jag var i Kibera var Rickhard och Max på ett café där de hade avskedskalas för ett danskt par som åker hem till Danmark i morgon. Det är faktiskt två familjer som åker, båda bor här hos oss på Gemina och
det kommer att bli så tomt när de åker. Vi ska vinka hej då imorgon kväll när taxin kommer och hämtar dem.
Vi önskar dem alla lycka till med sina små och hoppas vi ses igen.

När jag var i Kibera ringde min mobil och Max guardian var i andra luren. Hon undrade om det gick bra att hon kom på ett hembesök under dagen och sagt och gjort, klockan 15.00 stod hon i dörren. Max skötte sig exemplariskt och visade sig från sin bästa sida. Hon verkade mycket nöjd, och efter en timma gick hon. En trevlig och glad kvinna som själv har 4 barn och 7 barnbarn. Under dagen när jag gav Max lunch gick Rickhard iväg till ett köpcentrum och handlade lite, när han kom hem hade han köpt med sig kinamat som vi åt till kvällen, 20 röda rosor samt en fin tygväska till frun. ♥ Han är fin min man ♥








Annars har vi kollat runt på olika hotell i Mombasa eftersom mormor ska komma hit i början av Mars. Det ser vi mycket fram emot. Det blir att göra hela Kenya på 3 veckor....hahaha

Hoppas din dag har varit lika bra som vår ♥

kram 



2.5 månad sedan vi lämnade Sverige

Idag är det 2.5 månad sedan om vi räknar veckor (10 veckor) som vi lämnade Sverige. Vi blev uppskjutsade av Teddan (Max morbror) och av mormor. Vi stannade till vid Ikea i Stockholm och åt lunch och sedan for vi vidare till Arlanda. Där gick vi runt och tittade lite i affärer fast tankarna var nog någon helt annanstans. Det känns länge sedan nu.

 VI ÄR SÅ TACKSAMMA FÖR ATT MORMOR OCH MORFAR FINNS OCH STÄLLER UPP ATT TAR HAND OM BAMSE OCH BELLMAN UNDER DENNA LÅNGA TID. DET VAR ALDRIG NÅGRA PROBLEM ELLER SUCKAR ÄVEN ETT STORT TACK TILL FARMOR OCH FARFAR SOM HJÄLPER OSS MED LITE AV VARJE PÅ HEMMAFRONTEN
SAMT TILL IDA OCH DAVID MED ALL HJÄLP KRING RÄKNINGAR FÖRSÄKRINGSKASSA, JA NI VET SJÄLVA.
VÄNNER OCH ÖVRIG SLÄKT FÖR ATT NI FINNS OCH STÄLLER UPP. 

DET ÄR TACK VARE ER SOM VI KUNDE ÅKA OCH HÄMTA VÅRT BARN, ERAT BARNBARN VILKET VI INTE HADE KUNNAT ANNARS. SÅ FRÅN DJUPET AV VÅRT HJÄRTA, TACK!!!!






Idag har vi annars inte gjort så mycket. Varit på Junction ett shoppingmall och handlat lite.
Vi åt en fantastisk god yoghurtglass där man själv fick ta vilken smak man ville från mjukglassmaskiner och vilket tillbehör man ville. Det fanns alltifrån massor med olika frukter, nötter, strössel, godis, såser ja name it.
Sedan vägde man allt och betalade. Smaskens!

Max tycker mycket om när vi sjunger för honom så det gör vi ofta. Han klappar i händerna och försöker sjunga med och gör rörelser till. Han är så fantastisk, ingen är så underbar som Max.

Nu tar vi kväller, imorgon ska Jenny till slummen och pappa Rickhard ska mysa och leka med Maxen <3

Kramar Rickhard, Jenny och Max

Lite från veckan....

Vi får göra en liten uppdatering av veckan. Vi vet att vi inte har bloggat på ett tag och för det ber vi om ursäkt. Så var det gjort =)

I veckan som har varit har Jenny varit med mammagruppen här på Gemina Court på Kazuri. Det är en butik där de säljer handgjorda smycken. Fabriken ligger alldeles intill och vi fick en guidad tur runt av en kvinna. Det är ensamstående kvinnor som arbetar där. Till vår glädje fick vi reda på att de byter arbetsuppgifter i mellanåt så det är inte samma moment som samma kvinna gör dag ut och dag in, vilket var härligt att höra. Dessa underbara smycken och även skålar, muggar ja lite av varje säljs sedan runt hela jorden. Fick höra utav en av mammorna att det finns en affär i gamla stan i Stockholm där man kan köpa dessa smycken, fast otroligt mycket dyrare. Ett halsband kostar där enligt källan runt 600kr och vi betalade 120 kr. Så en viss skillnad.















God mat och efterätt på Karen Blixten coffiehouse.....mäktig men god =)




Ett mål mat i magen behövs också ibland  här får Max lite yoghurt











Barnhemmet New life home trust firade 18 års jubelium med mat, tal och akrobatik
jättemysigt och det var flera gånger man fick tårar i ögonen...













Lite av trafiken......











plums under vattnet.....



KRAM!!