Första mötet med lillebror

Dagen vi väntat och längtat efter så länge nu har äntligen kommit. Dagen vi för första gången skulle få möta vår son och lillebror. Tyvärr startade inte dagen på bästa sätt då Max blivit matförgiftad under vår safari och har under hela gårdagskvällen och natten kräkts och haft riktigt ont i magen. Även vår guide Liaan var dålig och låg till sängs och kräktes. Max var väldigt trött och tagen av all vätskeförlust och vi har under hela dagen försökt att hälla i honom så mycket vätska det bara går. Trots ont i magen och trött så var han världens bästa!
 
Vi blev hämtade utanför vår dörr av Lizl från Abba adoption som skulle följa med oss till barnhemmet. Bilfärden dit tog ca 1 timme, rätt jobbig färd för Max men han var superduktig hela tiden och tittade efter olika bilmärken under resan. Väl framme parkerade vi bilen och precis i dörren möter vi Nicole som är hans aunt som de kallar och som har haft hand om honom sedan han var 2 veckor gammal, så huvudpersonen för dagen. Lizl backar undan dem och ber oss packa fram kameran och videokameran så att hon kunde dokumentera första mötet, vilket är väldigt värdefullt för oss. Så det finns nu för alltid vilket känns härligt.
Så gick vi runt hörnet och där står dom, åh lilla gubben. Han tittar på oss med stora ögon. De visar oss runt på hela barnhemmet och han iakttar oss hela tiden, vilket inte är så konstigt. De har förberett honom genom att visa vår livsbok för honom som vi skickat ner och pratat och berättat att vi skulle komma. Efter en stund tar de varandra i handen och går runt och tittar hur det ser ut i alla rum. Hjärtat smälter när vi ser dom tillsammans. Vi fick leka lite med honom så han skulle lära känna oss, vi körde med bilar, la lite pussel och tittade i bok. Han tittade väldigt allvarligt på oss och inte ett leende på långa vägar. Rickhard och jag fick sätta oss vid ett bord för att gå igenom massa olika dokument samt att Nicole hade förberett en hel låda med olika saker för oss. Under tiden lekte Max och lillebror med varandra och nu smälte han. De skrattade och gjorde efter varandra. De låg på mage och körde med bilar och de åkte på olika åkdon. Då och då kom de fram till oss för att kolla vad vi gjorde och sen fortsatte de att leka. Vi känner att han har varit på ett riktigt fantastiskt ställe. Alla där verkligen älskar barnen och ger dom massor med pussar och kramar. De värmer att se. Vi blev helt chockade när de visade allt de hade åt oss. De har sparat de första kläderna, pyjamas, haklapp, snutten, armbandet han hade runt handleden från sjukhuset, 4 st böcker, teckningar han har gjort, ett helt stort fotoalbum med massor av bilder och text, extra bilder i ett kuvert som inte fick plats i albumet, cd skivor med bilder och filmer på honom, en liten bibel och bilden som suttit på dörren. Helt otroligt värdefullt! till slut var det dags för lillebror att gå och sova middag så då fick vi säga hejdå till honom. Han gav Max och pappa en stor kram och sedan fick jag följa med och lägga honom. Jag fick en stor mysig kram innan jag la ner honom i sängen. Det kändes riktigt härligt i magen, dels att han var så otroligt härlig, att det gick så bra med Max och att vi till och med fick goa kramar. Imorgon kommer de hit till vår lägenhet, vi får leka lite och få honom att känna sig lite som hemma innan Nicole och Lizl tar avsked av honom och han ska stanna kvar här hos oss. Jag är lite nervös inför att han kommer bli så ledsen och att han kommer sakna sin Nicole som han verkligen älskar, det kommer bli tufft men vi kommer klara det. Tänk att vi nu äntligen har fått hålla om honom och att han snart är med oss för alltid. Lycka!!
 
Max och lillebror och Nicole. Vi får inte visa hans ansikte ännu, men snart!

Från blogg till bok

 
När vi började vår resa till att få Max började vi blogga. Under hela vår tid i Kenya där vi var i 6 månader skrev jag blogg, dels för att släkt, vänner och många andra skulle kunna följa vår resa men framförallt för vår egen skull och särskilt för Max skull. Det blev som en dagbok för vår allra första tid tillsammans. Nu har jag gjort en bok eller två för att allt skulle få plats. Jag beställde den genom från blogg till bok och jag är supernöjd! Nu finns inte allt bara på datorn utan även i text och bilder i en bok. Så värdefullt och betydelsefullt för oss. Den kan Max behålla och titta i under hela sitt liv om han vill. Rekommenderar det varmt! 
Nu när vi gör vår andra resa till Sydafrika och lillebror kommer jag försöka att skriva och göra inlägg varje dag och som sedan självklart också ska få bli till en bok. 
 
Vi vet ännu inte när vi får åka, det är en lång och jobbig väntan. Kan tänka mig att den känns som för er som gått över tiden när ni varit gravida. Alla frågar och man kan inte svara när det blir, även om ni som är/var gravida trots allt hade ett slutdatum vilket vi inte har. 
Men vi försöker få vardagen att gå iallafall. 
Vi har en fin vagn som väntar på honom hemma nu 
 
Storebror har provåkt ett par varv och godkänt vrålåket😉
 
 
Vi har även köpt en ny videokamera att ha med på resan. Liten och smidig. Men väldigt bra. Nu har vi lite saker att inhandla som vi kan fördriva tiden med att göra medan vi väntar. 
 
Nu hoppas vi att det är nära. 
Kram 💕

Lillebrors rum

Före.....
 
 Tapet och färg är inhandlat.....
 
Efter....
Satte lite tapet i bokhyllan också. Det blev fint tycker jag.
 
Nu kan han gärna få komma älskade lilla killen. Som vi väntar och längtar efter att de ska säga att vi nu får åka. Max har satt in saker som Han inte längre leker med om som lillebror kan få 💕 Fina, snälla och omtänksamma Max, du kommer bli världens bästa storebror!