Samla papper på nytt

Så börjar man om på nytt. Fast med en del ändringar. Alla länder har olika dokument som de vill att man lämnar in.
En del av det är samma i de flesta länder, som tex utdrag ur brottsregistret, hivtest och läkarintyg.
Första steget för alla familjer som vill adoptera från Kina är att få ett förmedlingsbeslut från vår organisation. Med vårt medgivande som grund samt en del andra dokument fattar de ett förmedlingsbeslut om att hjälpa oss att förmedla vår ansökan till utlandet, då har de kontrollerat att vi uppfyller de krav som Kina ställer. Sedan är det alltid upp till myndigheterna i landet att ge oss det definitiva beslutet.
 
Vi måste vänta på att vårt medgivande ska upp i nämnden igen pga. en del ändringar i vår utredning. Nämnden har möte igen i början av september. Så just nu väntar vi på det. Sedan är allt klart att skicka in och få vårt förmedlingsbeslut förhoppningsvis. När vi fått förmedlingsbeslutet får vi nya instruktioner om hur vi ska göra iordning vår ordinarie adoptionsansökan som ska skickas till Kina.
 
Hur lång tid det tar från att vi sänt vår ansökan tills vi får barnbesked varierar. Det kan ta alltifrån några månader till 1 år. Det är nog det svåraste med adoption. Att man ALDRIG kan förbereda, planera och veta när man får bli förälder. Alltid ketchupeffekt, först kommer ingenting och sen sker allt på en gång. 
 
Men nog är det spännande alltid och längtan efter ett litet syskon till vår prins blir allt starkare.
Vem är den lilla människan som ska få bli en del av vår familj. Blir det en lillasyster eller lillebror?
Är h*n blyg, sprallig? Hur ska Max reagera att få ett syskon som inte är en liten bebis utan som man kan leka med på en gång? Konkurrans, inte ha mamma och pappa bara för sig själv..... det är inte så lätt.
För de barn som får ett biologiskt syskon är ju det ett spädbarn som inte kräver lika mycket uppmärksamhet i början som när de blir lite äldre. Då hinner det förstfödda barnet vänja sig lite i taget. Men här
i en adoption är barnet redan 1-3 år och då är det helt annorlunda och kräver lika mycket som det första barnet.
Så då krävs det en hel del av mamma och pappa att få dem båda att känna att de får lika mycket uppmärksamhet.
 
Nu ska jag ta hand om prinsen som kallar på hjälp.
 
På återseende!
 

Med en tår i ögonvrån, men mot nya mål

Vi har pratat, pratat och pratat. Som man gör när man inte vet hur man ska göra eller hur det ska bli.
Genom att ha gjort just det, pratat alltså, har vi kommit fram till ett stort och viktigt beslut.
Vi kommer att dra tillbaka vår ansökan om ett syskon från Kenya. Detta grundar sig på flera saker,
men bland annat är det för att det antagligen kommer bli stora förändringar kring de nya reglerna som Kenya har satt upp. Vi vet att det disskuteras att man ska ha varit hemma med sitt nuvarande barn i 3 år innan man
får skicka ny ansökan till landet. Vilket för oss innebär att vi måste vänta i ett år innan en ny ansökan kan skickas. Max har då hunnit fylla 5 år. Sedan ska papper samlas in på nytt, då de tidigare handlingarna är för gamla. Att samla papper tar tid, det vet vi. Det tar ca 2 månader. Sen ska ansökan skickas igen, det ska tas upp i nämnden, ingen kan i dagsläget säga hur lång tid det tar. Men tar det lika lång tid som nu, vilket det säkert gör innebär det en ny väntan på 8-9 månader. Max ska då snart fylla 6 år.... Sen ska man befinna sig i landet i en oviss tid men ungefär 9-11 månader. Max börjar närma sig 7 år. Det är en av andledningarna. Sedan finns det några till
men det vill jag inte berätta om här. Det är med sorg i hjärtat som vi tagit detta beslut men ändå känns det rätt.
 
Vad gör vi nu då, undrar ni säkert. Jo vi har ett annat land på gång. Det ska bli syskon till Max.
Vilket land blir det? Jo det börjar på samma bokstav som Kenya, men ligger i en helt annan världsdel.
Långt långt från Sverige.......