Inget är som väntans tider.... 27 oktober...

Det är så frustrerande, vi har precis fått besked om att NAC INTE har haft två möten i oktober. Eller rättare sagt de har inte haft några möten överhuvudtaget ännu. Styrelsen har inte valt in några ledarmöten ännu och därför har mötena uteblivit. De planerar att ha stycken möten i november istället. Vår förhoppning är att det också blir sant och att vi är med och blir godkända på det mötet också. Längtan är stor och här hemma planerar vi det lilla som vi kan planera. Namn cirkulerar runt i huvudet vad h*n ska heta, det måste kännas rätt i magen när man säger namnet. Inte lätt men några namn har vi att välja bland iallafall.

Just nu har vi såklart inga egna bilder men några bilder som jag hittade på nätet från Kenya är dessa.

                          




                         




        
    
           




                             


Dessa bilder får oss ju inte att längta mindre direkt.. så är ju vår lilla diamant någonstans där och bara väntar på oss.

Jag hoppas att vi snart kan återkomma och säga att vi har fått NAC besked =)

KRAM så länge!

Den 17 Oktober och kallt.....

Idag när jag vaknade och tittade ut trodde jag nästan att det var snö ute, men tur var väl det att det INTE stämde. Hela himlen är beklädd av ett tjockt lager gråvit dimma. Känns nästan som om det aldrig blir dag idag. Idag liksom förra veckan är jag hemma från mitt arbete på grund av värk i min axel, har fått en tid på vårdcentralen klockan 15.00 i eftermiddag. Hoppas på att han kan sjukskriva mig några dagar så jag får vila upp min arm lite till, känns som om jag behöver det. (Jag arbetar på småbarnsavdelning på en förskola, och de blir en hel del lyft)

Det blir lite brådskande i eftermiddag för klockan 17.00 ska vi nämligen vara i Linköping på infektionsmottagningen och ta ytterligare två vaccinationer. Hm hoppas det inte står nån polis längs med vägen om vi säger så....








 Annars händer det inte så mycket idag, eventuellt ett stopp på ikanohuset innan vi far hem igen. Må väl och ta vara på denna dag, den kommer aldrig åter.... KRAM!