Pretoria zoo

 
Har haft en underbar dag på Pretoria zoo med våra nya härliga kompisar. Det var väldigt varmt idag med så det gick åt mycket vätska. Pretoria zoo är 4;e största zoo i världen, så ni kan tänka er att det var en bit att gå och mycket djur att se. För oss var favoriterna förutom tiger, noshörning osv lite nya djur som tex känguru, koala, pingviner och några till. Det var väldigt kul att se. Här kommer några bilder från dagens utflykt.
 
 
 
 
 
 
 

Utflykt till Nelson Mandela statyn

Idag har vi varit en familj på fyra i en vecka! Det går väldigt bra, bättre än jag trodde faktiskt. Elias mår mycket bättre idag. Är sitt vanliga glada jag, skönt. Det har varit ännu en väldigt varm dag idag, runt 30 grader och varmare i solen. Jag skulle ha smörjt in mig bättre när vi tog vår utflykt till Nelson Mandelas monument för jag har bränt mig på armarna. Hur som helst tog vi Elias i bärryggsäcken och Max i vagnen och traskade iväg. I värmen känns alltid sträckorna mycket längre, vi fick ett flertal gånger stanna för vätskepaus. Trafiken är helt ok om vi jämför med Nairobi. Här finns det trottoarer vilket inte är vanligt i Nairobi. Så vi tycker att det är nästan som Sverige i det läget. Däremot tutas det överallt HELA TIDEN, det är minibussarna som åker runt och tutar för att tala om att det finns lediga platser i deras bussar. Men att höra detta tutande hela tiden och överallt är rätt jobbigt tycker jag. Men en vanesak naturligtvis.
 
Väl framme vid Union Buildings som är byggt på den högsta platsen i Pretoria och där Nelson Mandela bodde när han regerade var vi både trötta och varma. 1994 startade en era i Sydafrika då Nelson blev vald som president i trädgården vid Union Buildings. Nu har det rest en stor staty över honom som är väldigt imponerande och mäktig. De två skulptörer som skapade världens största staty ville sätta sin "signatur" på verket. Eller snarare i det. Så de placerade en kanin i ena örat på den nio meter höga statyn. Tilltaget som avslöjades av en tidning föll inte i beställarna i smaken. Regeringen beordrade att kaninen skulle plockas bort, och skulptörerna fick be om ursäkt. Statyn avtäcktes i Pretoria dagen efter Mandelas begravning i december 2013.
 
Vi blev fotograferade av en kille som gick runt och tog porträtt, det kostade ca 14 kr. Så vi tog ett familjeporträtt och ett på killarna ihop med Nelson Mandela i bakgrunden. Vi kom rätt i tid, för när vi hade tagit de mesta av korten strömmade det in busslaster med japaner och skolklasser. Flera av japanerna ville ta kort på Max och Elias. De sprang efter dom så vi fick be dom sluta. Killarna blev nästan rädda så framfusiga var dom. Nerförsbacken kändes skön när vi gick tillbaka. Vi stannade till vid barberaren som också tar id och passfoto. Elias behövdes fotas för sitt kommande pass. Inga problem där inte, lite avvaktande först men sen hoppade han upp och de fick ta sina kort. Max ville också bli fotad, även om han inte behövde ha till pass såklart men visst, klart att brorsan med ska få ta kort.
 
Vi kom lagom hem till lunchen och efter det var det tänkt att Elias skulle sova middag, men det gick inte riktigt som mamma och pappa ville. Han låg och sjöng och klappade i händerna, så det var bara att plocka upp honom igen. Mycket lek och skoj med grannarna och även lite bad. Vi skypar med våra familjer och vi har en del utflykter bokade framöver. Imorgon ska vi till ett stort köpcentrum, få se vad som finns för roligt.
Passar på att skicka en stor grattiskram till J på födelsedagen!!!!  
Dags att krypa ner för killarna har en tendens att vakna på tok för tidigt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Första mötet med lillebror

Dagen vi väntat och längtat efter så länge nu har äntligen kommit. Dagen vi för första gången skulle få möta vår son och lillebror. Tyvärr startade inte dagen på bästa sätt då Max blivit matförgiftad under vår safari och har under hela gårdagskvällen och natten kräkts och haft riktigt ont i magen. Även vår guide Liaan var dålig och låg till sängs och kräktes. Max var väldigt trött och tagen av all vätskeförlust och vi har under hela dagen försökt att hälla i honom så mycket vätska det bara går. Trots ont i magen och trött så var han världens bästa!
 
Vi blev hämtade utanför vår dörr av Lizl från Abba adoption som skulle följa med oss till barnhemmet. Bilfärden dit tog ca 1 timme, rätt jobbig färd för Max men han var superduktig hela tiden och tittade efter olika bilmärken under resan. Väl framme parkerade vi bilen och precis i dörren möter vi Nicole som är hans aunt som de kallar och som har haft hand om honom sedan han var 2 veckor gammal, så huvudpersonen för dagen. Lizl backar undan dem och ber oss packa fram kameran och videokameran så att hon kunde dokumentera första mötet, vilket är väldigt värdefullt för oss. Så det finns nu för alltid vilket känns härligt.
Så gick vi runt hörnet och där står dom, åh lilla gubben. Han tittar på oss med stora ögon. De visar oss runt på hela barnhemmet och han iakttar oss hela tiden, vilket inte är så konstigt. De har förberett honom genom att visa vår livsbok för honom som vi skickat ner och pratat och berättat att vi skulle komma. Efter en stund tar de varandra i handen och går runt och tittar hur det ser ut i alla rum. Hjärtat smälter när vi ser dom tillsammans. Vi fick leka lite med honom så han skulle lära känna oss, vi körde med bilar, la lite pussel och tittade i bok. Han tittade väldigt allvarligt på oss och inte ett leende på långa vägar. Rickhard och jag fick sätta oss vid ett bord för att gå igenom massa olika dokument samt att Nicole hade förberett en hel låda med olika saker för oss. Under tiden lekte Max och lillebror med varandra och nu smälte han. De skrattade och gjorde efter varandra. De låg på mage och körde med bilar och de åkte på olika åkdon. Då och då kom de fram till oss för att kolla vad vi gjorde och sen fortsatte de att leka. Vi känner att han har varit på ett riktigt fantastiskt ställe. Alla där verkligen älskar barnen och ger dom massor med pussar och kramar. De värmer att se. Vi blev helt chockade när de visade allt de hade åt oss. De har sparat de första kläderna, pyjamas, haklapp, snutten, armbandet han hade runt handleden från sjukhuset, 4 st böcker, teckningar han har gjort, ett helt stort fotoalbum med massor av bilder och text, extra bilder i ett kuvert som inte fick plats i albumet, cd skivor med bilder och filmer på honom, en liten bibel och bilden som suttit på dörren. Helt otroligt värdefullt! till slut var det dags för lillebror att gå och sova middag så då fick vi säga hejdå till honom. Han gav Max och pappa en stor kram och sedan fick jag följa med och lägga honom. Jag fick en stor mysig kram innan jag la ner honom i sängen. Det kändes riktigt härligt i magen, dels att han var så otroligt härlig, att det gick så bra med Max och att vi till och med fick goa kramar. Imorgon kommer de hit till vår lägenhet, vi får leka lite och få honom att känna sig lite som hemma innan Nicole och Lizl tar avsked av honom och han ska stanna kvar här hos oss. Jag är lite nervös inför att han kommer bli så ledsen och att han kommer sakna sin Nicole som han verkligen älskar, det kommer bli tufft men vi kommer klara det. Tänk att vi nu äntligen har fått hålla om honom och att han snart är med oss för alltid. Lycka!!
 
Max och lillebror och Nicole. Vi får inte visa hans ansikte ännu, men snart!