Vänta, vänta och vänta......och VÄNTA!

Om det är något som man lär sig i den här adoptionsprocessen så är det just att vänta. Man har olika hållplatser, eller punkter att pricka av. För varje steg eller delmål kan man pusta ut. Hela vägen från det att man gjorde hemutredningen i sin kommun till dit vi har nått idag har varit ett steg närmare vårt slutmål, att få med oss vår son hem till Sverige. Här i Kenya kan man ALDRIG vara säker på hur processen ska bli, eller hur lång tid alllt ska ta. Inte förrän man har varje dokument i handen kan det prickas av. Idag har varit en dag av väntan, lite oro och nervositet. Vi har ju som ni vet fått judgment eller domstolsbeslutet på att Max är vår. Sedan ska adoptionorder och adoptions certificit skrivas. Det är dessa dokumen som vi har väntat på. Det ena från domstolen och det andra från imigrationsverket här i Nairobi. Hur lång tid det tar att få dessa dokument kan man aldrig veta. Allt beror på vem som skriver ut dessa och om den personen är tillgänglig, är den inte det får man snällt vänta tills den personen är på plats igen. Vi hade fått information från vår advokat om att dessa dokument troligen skulle vara färdiga idag. Men efter en LÅNG dags väntan fick vi vårt efterlängtade samtal från vår advokat som talade om att han hade båda dokumenten, att vi är välkomna att hämta dem tidigt i morgon för att sedan åka vidare till nästa distans, childrens department där vi ska ansöka om haagintyget. Det vill säga att adoptionen är internationellt godkänd. Vi hoppas på att det bara tar ett par dagar (ca 2-3) därefter ska vi ansöka om pass till vår lilla prins, visum eftersom han blir ju svensk medborgare när han fått sitt pass och då befinner han sig illegalt i landet. När vi fått det är det bara flygbiljetterna hem som är kvar. Det närmar sig, även om vi i nuläget inte kan säga när vi kan åka hem, allt beror på hur snabba de är på de olika stegen.

Men imorgon börjar slutet....... nu är vi NÄRA!