vår andra hearing avklarad♥








Fredagen den 27 april
kl 08.00 stod vi innanför grindarna till domstolen med regnet som öste ner bakom oss.
Vi väntade tills dörrarna skulle öppnas och att vi skulle bli insläppta. Eftersom det är ett nytt terrorhot här i Nairbi trodde vi att säkerheten skulle vara lite extra hård, men vi såg bara några extra militärer som cirkulerade med automatvapen på sig, det var allt. Halv nio öppnades portarna och allt folk som köat fick äntligen komma in, där inklusive oss själva. Denna gången visste vi hur rutinerna går till, vi får lämna ifrån oss väskorna så de fick röntgas på ett rullband för att se så det inte finns vapen eller dyligt i väskorna, själva får vi gå igenom en säkerhetskontroll innan vi blir insläppta. Passen får man visa upp också, ibland vill de behålla dem och att man får hämta ut dem när man går hem, men denna gången sa vi att vi behövde våra pass därinne så då fick vi behålla dem, kändes tryggare så. Passerkort får man också på sig.

Hur ser det då ut där i domstolen, ja vi får bekanta oss med en väldigt lång korridor med stängda dörrar. Där ska vi uppehålla ett litet barn under många timmar med vare sig stolar eller särskilt många bänkar. Barnen får helst inte låta så mycket heller eftersom det pågår domstolsförhandlingar bakom de stängda dörrarna. Som tur är så har vi fått en son som tycker om att gömma sig och leka kurragömma, så det fanns några pelare där han sprang och gömde sig bakom, denna lek varade i flera timmar, med en mat och drickpaus.  Så det är inte alltid så lätt att hålla en liten kille på 1½ år tyst och sysselsatt i så många timmar.

Vi hade blivit tilldelade en domare som vi vet genom andra familjer samt vår advokat att hon är hård, svår och inte så vänligt inställd till adoptivfamiljer. Hon ger väldigt lång väntetid på att få själva domstolsbeslutet som kallas för Judgement, mellan 8-10 veckor. Så vi var väldigt nervösa och spända inför mötet med denna domare.
Det var många människor som väntade och väntade och väntade. Förhandlingarna ska börja klockan 9,00.
Klockan 10.00 hade domaren fortfarande inte dykt upp och vår advokat kommer bort till oss och berättar att hon inte kommer att komma, hon hade gått på ett seminarium istället, ja vad kan man säga... detta är Kenya!
Vi blev däremot inte särskilt besvikna, när vår advokat berättade att han skulle försöka få en annan domare åt oss istället. Sagt och gjort, den enda domare som arbetade denna dag fick ta sin kvinnliga kollegas alla ärenden.  Vad vi inte visste då var om han verkligen skulle anta oss, så efter att ha suttit till klockan 14.00 fick vi kliva in i rättsalen med skakiga ben. Som tur var tog han sig an oss och förhandlingarna kunde börja, med en sovande son i bärselen på mammas bröst. Allt gick bra och vi fick judgement (domstolsbeslutet) om 4 veckor istället för 8-10. Så lyckliga ihågen men väldigt trötta gick vi ut från domstolen ca 6 timmar efter att vi anlänt på morgonen.

Den 24 maj blir Max vår son på riktigt, det är overkligt men det kommer att kännas så bra. Sedan är det ca 1 månad tills alla dokument är färdiga innan vi kan åka hem, hem till Sverige igen. Så nu räknar vi veckorna, för tillfället ca 8 stycken kvar.

Tack och hej för oss så länge ♥

Kommentarer:

1 Faster:

Må, 24 maj komma fort och att allt annat går bra, så ni kan komma hem snart. Saknar er och vill gärna träffa er underbara och busiga son. Jag hade halsbandet jag fått av er på mig hela gårdagen och skickade ideligen tankar till er.



Ta hand om er! Hälsa familjen och krama er son från Faster Snut!

2 Jenny Rickhard och Max:

åh härligt att du tyckte om halsbandet faster =)

Ja vi hoppas med må du tro. Det ska bli härligt att få möta er allihopa som en familj för första gången... hälsa mannen i huset

kram från oss

3 Malin Almén:

Jösses vilken dag! Tycker att det verkar alldeles orimligt att behöva vänta så länge med små barn, har man en tid ska det väl inte behöva dra ut så på tiden.... Men alla länder är olika ... Skönt ändå att det går framåt och att ni kan börja se slutet på denna resa och början på er nya här hemma... Hälsningar fam. Almén .

4 Sanna:

Hej!



Underbart att ni nog kommer hem tidigare än ni trodde. Vi hoppas få vårt tingsrättsbeslut om Hugo i juni, så det kanske bli ungefär samtidigt som ni kommer hem till Sverige igen.

Håller alla tummar att resten av er vistelse i Kenya blir bra och att tiden går fort.

Kram Sanna

5 sandra sunden:

Hej Jenny! Åååå va skönt å höra..inte många veckor kvar tills ni äntligen får komma hem! Förstår er underbara hemlängtan och då komma hem tre i familjen istället för två <3 håller tummarna,att veckorna går fort för er nu. Längtar till att få se er! Kramar i massa

6 Moster Jessica:

Det var spännande att läsa och härligt att veta att han blir ER den 24 maj =) <3 ! Men vilken väntan DÄR. Flera timmar och så inga stolar eller något till barnen att leka med. Åtminstone böcker eller nåt.

Men vad skönt att veta att det "bara" blir 4 veckor istället för 8-10 veckor. Längtar såå efter efter den STORA dagen :) <3 Kram

Kommentera här: