Familjen Schröck

Igår blev vår stora bunt med papper färdiga, äntligen! Det är många timmars arbete bakom, många timmars telefonsamtal, mail och brev. Denna gången tog det mycket längre tid att samla ihop alla papper, men vi kanske inte kände oss lika stressade heller som förra gången. Vi har fått kontakta olika distanser för att få in alla våra handlingar. När man samlar in dessa papper innebär det också mycket väntan. Vi väntar på samtal, på socialnämnden, på utredningsmöten, på familjerätten, på medgivande, på läkare, på intyg, på polisregistret, på läkarintyg, på kyrkan, på banken, på arbetsgivare och alla möjliga olika statliga och icke statliga distanser. Så det är inte alltid man har koll på allt och kan påverka allt. Men nu är i alla fall vår hög med ca 100 sidor med text och bilder färdig. Den är överstatt av en auktoriserad översättare och igår gick jag efter att ha kopierat alla papper, lagt våra foton i separata kuvert och sedan alltihopa i ett stort vitt kuvert som ska resultera i ett barn, ett syskon till vår affär som har postservice och bad om att få skicka ett rekommenderat brev. Det är väldigt viktiga papper så var rädd om dem, blev min spontana svar till expediten som log stort. Ja jag ser det, sa hon. Jag lovar det!

 

Så nu ska dessa viktiga handlingar som innefattar mycket av vårt liv skickas först till bfa som ska granska det, sammanställa det och sedan skickas det till Notarius publicus för att stämplas och sigillmärkas, UD och Kenyanska ambassaden innan det sedan skickas till Kenya. Vi kan inte göra mer själva nu utan det ligger i andras händer. Lite läskigt men samtidigt underbart.  Nu startar en ny väntan, vi går in i ett nytt skede där vi själva inte kan påverka något. Vår väntan blir nu att bli godkända i Kenya, NAC och sedan på barnbesked. Det tar ca 3-4 veckor att få alla stämplarna så vi hoppas att alla handlingarna kommer ner till Kenya i mitten eller slutet av mars. Kanske kommer vi iväg till Kenya i Oktober eller November. Men oss går det ingen nöd på, vi njuter av vår underbara son, som än så länge är helt ovetandes om vad vi håller på med....