Ap och elefantparken

Tisdagmorgon och vi och våra svenska vänner blev upplockade 8.45 av Liaan som skulle köra oss den 1.5 timmes bilfärden till parken med apor och elefanter. Aporna är omhändertagna utav människor som skaffat dessa djur men som sedan inte vill ha dom längre. Här i Sydafrika är det tillåtet att ha apa som husdjur, men människor tänker inte på att dessa djur inte bara lever i 4-5 år utan i 15-20 år och då tröttnar dom och får lämna in aporna här på parken. Det första vi fick göra innan vi gick in var att rensa allt vi hade i fickor och liknande för aporna är experter på att knycka saker och att öppna dragkedjor på ryggsäckar och väskor. Så allt förutom kameror lämnades i bilen. Innan vi gick in fick vi skriva på papper om att vi själva valt att gå in i parken på egen vilja samt att de avsäger sig eventuella skador som skulle kunna uppstå, som att tex bli biten eller riven. Egentligen undrade jag innan vi gick in varför jag valt att göra detta eftersom jag är ganska rädd för apor. Men vi gick in. Smala slingrande stigar i regnskogsterräng, stenar att kliva på, höga vingliga broar, som bara var gjorda av pinnar. Passar bra att gå på för en som är höjdrädd och som dessutom har ett barn fastsatt på magen. Ja det var inte så mycket jag fick tänka på, det var bara att gå och hoppas på att bron skulle hålla, vilket den uppenbarligen gjorde för hela sällskapet. Det var en rolig upplevelse, framför allt med utsikten, terrängen och så aporna.
 
Efter besöket hos aporna åkte vi till Afrikan market, en stor marknad där det gäller att pruta på sakerna. Även om man lyckats rätt bra känner man sig ändå lurad på nåt vis. Men flera fina saker fick vi med hem. Sedan åt vi lunch på ett ställe som ingick i vårt pris på utflykten. Där åt vi alla god pizza, förutom Max som åt pasta och Elias som åt medtagen mat. Efter lunchen var det dags att besöka elefantparken, det är en park där de har tagit hand om elefanter som blivit utsatta för tjuvjägare, där deras föräldrar blivit dödade när de var små ungar. Lukten när man kom in slår emot en och det är en blandning av lagård och en stark lukt. Nu hade elefanterna det bra och vi fick möjligheten att klappa, mata, promenera och bli pussade av elefanter. Rickhard fick en puss men jag avböjde denna blöta, sandiga puss. Max var med hela tiden och gick bredvid när vi promenerade hållande elefanten i änden av snabeln. Den var blöt och varm, en konstig känsla. Han matade och klappade även de stora elefanterna. Modiga killen! Att klappa en elefant känns ungefär som att ta på en väv säck. Ganska exakt, en helt annan känsla än vad jag hade föreställt mig. Elias satt i vagnen och tittade på dessa stora djur med lite skepsis i blicken, han nöjde sig med att knapra på små äpplebitar och titta på. Efter en MYCKET MYCKET varm dag + 38 så satte vi oss i bilen med air-condition trötta men nöjda för att åka den långa vägen hem igen, en skön dusch, mat och mys i soffan innan de små somnade gott. Max har vi satt på pyjamas fast det är så varmt, men han blir precis sönderstucken av alla mygg och myggbetten är lika stora som en femkrona i storlek. Igår natt fick han 6 bett på ryggen på en lång rad, så klockan två på natten vaknade han och vi fick smörja lite xylokain på det. Han har massor med plåster av alla bett som blivit till blåsor, lilla gubben. Jag känner mig också fruktansvärt trött, det är väl en blandning av värmen, promenaden och alla intryck. Dags att krypa till kojs innan ögonen går i kors. Imorgon ska vi till svenska ambassaden, det närmsta Sverige Elias kommer vara än så länge. Vi ska ansöka om ett svensk pass åt honom.
Hoppas inte morgondagen blir lika varm som idag.
 
Denna apan stal Liaans namnbricka......
Broarna vi gick på, väldigt svajiga...
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: