1 Årsdagen från barnbesked

Just den här bilden mailades till oss för 1 år sedan. Det var första gången vi såg vårt
barn, även om det "bara" var på ett papper.....
 
 
För precis 1 år sedan svarade jag i min mobil på jobbet och på bara några sekunder hade hela mitt liv förändrats för alltid. Jag hade blivit mamma, jag och min man hade blivit föräldrar till en underbart söt, fin och välskapt liten kille som väntade på oss i Kenya. Jag minns så väl hur jag satt inne på kontoret, för jag var på jobbet när det ringde och att jag med lite darrande händer svarade i telefon. På andra sidan luuren hörde jag en glad röst från bfa (barnen fraamför allt) som vår organisation heter. Det var Ann- Charlotte vår kontaktperson som ringde. Sitter du ner Jenny, sa hon. Annars tycker jag att du ska göra det.... Så berättade hon att vi hade fått vår lilla fantastiska son som då hette Philemon i tilltalsnamn och som han nu heter i andra namn. Jag minns att hon berättade hur lång han var, vad han vägde nu och längd och vikt när han föddes. Anteckningarna spretade lite åt alla håll på pappret, kunde inte riktigt ta in allt just då. Vilken känsla, kunde inte sluta le óch känslorna bara bubblade i mig. Vi fick inte någon bild på en gång för hon kunde inte maila den just då. Men senare under dagen kom bilden på vår lilla kille, vår son. Oj vad jag tittade och tittade och tittade. Vi hade först bestämt oss för att han skulle heta Elias eller Ludvig, men det var ingen Elias eller Ludvig... Det var en Max!
 
Redan då hade jag starka känslor för Max även om jag/vi inte hade fått träffa honom ännu. Men jag kände genast en samhörighet med honom. Vi hade väntat och längtat så länge efter honom. Vi kunde inte vänta så länge på att få se och träffa honom, så 13 dagar efter att vi fått barnbeskedet flög vi till Kenya och vårt livs äventyr som varade i 6 månader. Han är det absolut bästa som hänt mig, och det här året har såklart varit det bästa i mitt liv. Han förgyller varje dag med sitt glada humör och sina goa härliga kramar och pussar.
Det är som Rickhard min man säger, vi kunde inte själva ha skapat en mer perfekt och underbar kille än vad Max är. Finns inget jag inte skulle göra för honom, han är vårt allt. En kärlek som är så stark och som växer sig allt starkare för varje dag som går. Även om jag inte har burit honom i min mage, har jag burit honom i mitt hjärta och jag kan när vi ser på varandra nästan se in i hans själ så tajta är vi.
 
Det finns när man adopterar så många speciella dagar att fira, som idag BB (barnbesked) sedan är det första gången jag fick honom i min famn, första gången vi lämnade barnhemmet, när vi blev klara i domstolen och vi hade blivit hans föräldrar även juridiskt och på pappret, när vi landade på svensk mark och fick ta med oss Max hem. Ja som ni ser finns det en hel del stora händelser. Men vi valde att fira BB  eftersom det var då vi blev föräldrar till Max, även om det "bara" var i hjärtat ännu. Så idag har vi firat med tårta, han fick en brandbil och en polisbil som han tycker mycket om. Faster Ida och kusinerna C och E var här och även farmor kom och åt tårta med oss för att fira. Max fick lite presenter även av faster och farmor. Memory och lera, det uppskattas, tack tack! Efter en lång dag somnade vår lilla prins redan klockan 18.30 och nu ska jag krypa ner i soffan hos mitt stora hjärta och mysa.
 
 
Här kommer några bilder till som vi fick från barnhemmet på Max
 
 
 

En fredag i sjukhusetstecken...

De senaste dagarna har min fina älskling varit hemma från jobbet efter att ha fått lunginflammation. Han har haft det tungt att andas och varit hängig. Om inte han kände sig mycket bättre på fredagen skulle han höra av sig till vårdcentralen igen, vilket han nu fick göra för han var inte nämnvärt bättre. Efter undersökningar där blev vi skickade vidare till vrinnevisjukhuset i Norrköping för en akutröntgen av lungorna. Han syresatt sig väldigt dåligt. Efter röntgen fick han snällt vänta på akutmottagningen för att träffa en medicinläkare.

Max och jag tog med oss hundarna under tiden och gick på långpromenad vid ekbacken med min moster och sen åkte vi till mormor och morfar och åt mat. Det blir lite för lång tid att sitta med en 2 åring på en akutmottagning i x antal timmar, så vi bestämde att han hade det bäst att leka med mamma hos mormor. Rickhard klarade sig själv. Efter 6 timmar var han färdig, han fick inhalera 2 gånger för det pep och rasslade illa om honom. Lunginflammationen hade nu blivit även bronkit. Med sig hem fick han kortisoninhalator samt ventolininhalator som han måste ta.

Det blev inte direkt den fredag vi hade räknat med. Men det var nödvändigt och ibland blir det inte alltid som man tänkt. Jag fick även min hepatit b spruta som vi skulle ta 1år efter första sprutan som vi tog innan vi åkte till Kenya. Rickhard får ta sin när han är frisk igen.

Idag lördag hade vi planerat att åka till Stockholm på Kenyaträff som vi anmält oss till och som vi verkligen såg fram emot. Några av de familjer som var samtidigt som oss i Kenya skulle dit och det hade varit så roligt att ses igen. Men det skulle aldrig mitt fina hjärta orka just nu och huvudsaken är ju att han blir bra såklart. Det går fler tåg om träffar och Stockholm och Kenya vännerna finns ju kvar. Vad den här lördagen har att bjuda på får vi helt enkelt se. Just nu ser jag och mitt lilla hjärta på Dora och dricker välling medan sjuklingen har en välförtjänt sovmorgon.

Ja det var nog allt för nu. Hoppas det blir en bra helg både för oss och dig.

Fars dag ♥



Idag är det alla pappors dag! I år får vi för första gången även fira min fina älskade Rickhard som är världens bästa pappa till vår son ♥ vi älskar dig ♥. Vi började med att ge pappan lite sovmorgon och sedan god frukost med nybakat bröd och så lite presenter såklart. Det blev en bok, handskar och en tröja samt världens finaste teckning som Max målat åt sin pappa dagen till ära. Efter lite fix så åkte vi in till Norrköping för att fira min fina pappa som enligt mig världens bästa pappa han också ♥ tänk vad många bra pappor det finns ändå som gör allt för sina barn. Det är väl underbart :-) Rickhards pappa firade vi igår så han blev också såklart firad ordentligt han också.

Vi firade även Madde som fyller 14 år på tisdag, så det blev ett härligt kalas. Efter en mysig och trevlig dag åkte vi hemåt och vårt lilla ♥ hade väldigt svårt att hålla sina vackra bruna ögon vakna så det blev underhållning på högsta nivå av mamman och pappan så han inte somnade. När vi kom hem blev det lite mat och sen hopp i säng, han var inte direkt svårsövd om man säger så ;-) nu blir det mys i soffan med söndagskvällens bästa serie, solsidan, sedan blir det falk film och lite snacks.

Nästa vecka blir det lite besök hos vänner, Stockholm och Kenyaträff. Det ser vi mycket fram emot.

Hoppas du haft en bra dag du med.
kram kram mamma J.